Feeling better and stronger each day

Hi there lovely blog readers. Guess what, i’m feeling better and stronger each day.
FUCKYOURIGHTBACK

Annonser

Mina tankar om att ljuga

Att ljuga – ett etiskt dilemma

Att ljuga kan betraktas som ett stort etiskt problem, vilket innebär att det råder väldigt delade meningar kring huruvida man bör ljuga eller inte. Låt oss till att börja med de-finiera vad en lögn egentligen är. Svenska akademiens ordbok (SAOB) uttrycker det så här: ”påstående eller uppgift som strider mot sanningen, osant eller oriktigt påstå-ende, (grov) osanning; i synnerhet om medvetet oriktig(t) påstående eller uppgift som framställes i mer eller mindre ohederlig avsikt, även om handlingen att framställa med-vetet osanna eller oriktiga påståenden eller uppgifter, särskilt i mer eller mindre ohed-erlig avsikt.”

En lögn är alltså något som strider mot sanningen, framförallt om lögnaren är medveten om det oriktiga påståendet. Men vad är då sanningen? Finns det universella sanningar som alltid gäller? Redan här uppstår det problem med vad som egentligen är en lögn.
”Om man upprepar en lögn tillräckligt ofta, blir den sanning”, lyder ett gammalt ordspråk. Men borde en osanning avsedd som sanning betraktas som en lögn? Åter beror detta på hur man definierar sanning. Låt oss säga att det bara skulle finnas universella, objektiva sanningar. Då skulle en osanning avsedd som sanning tyda på okunskap men fortfarande strida mot sanningen – alltså vara en lögn. Men om alla sanningar var subjektiva och den enda riktiga sanningen var ens egen, hade osanningen avsedd som sanning inte varit en osanning, utan en sanning – och inget annat.

Men varför är det fel att ljuga? Kan det inte lika gärna vara rätt? 

I dagen samhälle har en mängd ”objektiva” sanningar upprättats, t ex lagar. De lär oss bl a att det är fel att döda och fel att ljuga. Då något kommer i konflikt med dessa ”objektiva” sanningar anses det strida mot det som är rätt – det blir fel. En lögn blir därför orätt, men behöver å andra sidan inte alltid vara det. Den judisk-kristna etiken däremot, lär oss i det åttonde budet att ”Du skall icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa”, (omskrivet) du ska inte ljuga – vilket är villkorslöst. Ett bibliskt ordspråk säger vidare att den som talar lögn icke skall slippa undan.

Förespråkare och motståndare

Konsekvensetiker
Konsekvensetiken utgår ifrån att en handling bör motiveras av resultaten – konse-kvenserna. Handlingar som leder till att de goda konsekvenser väger över de dåliga anses etiska, medan handlingar som leder till övervägande dåliga konsekvenser anses oetiska. Förespråkare för detta var bl a John Stuart Mill. Enligt Mill, som var s k uti-litarist, bör man sträva efter att framkalla välgång, lust, något gott eller lyckligt och samtidigt motverka skada, smärta, något ont eller olycka för så många människor som möjligt. Detta kallas altruistisk utilitarism.

En annan form av utilitarism är egoistisk utilitarism. I motsatts till den altruistiska utili-tarismen sätter den individen i centrum. Alla handlingar som leder till bra konsekvenser för en själv anses vara etiska, och vice versa.
Gemensamt för dessa kosekvensetiska synsätt är att om man realiserar tänkandet på frågan huruvida man bör ljuga eller inte, finner man svaret att det inte spelar någon roll om man ljuger eller talar sanning. Huvudsaken är att konsekvenserna av handlingen blir goda. Det kan därför vara etiskt korrekt att ljuga och etiskt inkorrekt att tala sanning. Låt oss titta på ett känt exempel:

Antag att vi befinner oss i en stad i vilda västern på 1800-talet. Staden är nybildad och har precis fått en sheriff som ska upprätthålla ordning och se till att lagen följs. En invånare, Jim Jones, påträffas med en stulen häst och anklagas för att ha stulit den. Själv påstår han att han har hittat hästen. Den nytillträde sheriffen råkar veta att Jim Jones faktiskt talar sanning eftersom han sett Jim hitta hästen. Sheriffen tvekar om han ska berätta detta eftersom han, vid det tillfället han såg Jim, köpte en låda sprit av en olaglig handlare. Sheriffen har två val – att tiga eller tala sanning. Om han väljer att tiga kommer Jim att dömas till döden och hängas. Om han däremot väljer att berätta san-ningen kommer byborna ändå att se till att Jim hängs eftersom han fortfarande kom-mer att vara skyldig i deras ögon. Dessutom kommer de att kräva att sheriffen avgår på grund av sina olagliga affärer och det kommer bli total oordning i staden, vilket kommer att drabba alla invånare. (övers. från deGeorge, 1990)

Enligt konsekvensetiska perspektiv bör sheriffen i fråga därför undanhålla sanningen, trotts att en oskyldig man döms, vilket varken kan anses vara moraliskt rätt eller förenligt med rättvisa. Detta därför att sanningen dels medför att fler människor drabbas av ont (altruistisk utilitarism) och dels för att den skulle var missgynnande för sheriffen själv (egoistisk utilitarism).

Ett problem med det här tankesättet är att det kan vara väldigt svårt att förutse alla konsekvenser av en handling. Det är möjligt att sanningen om sheriffen och Jim Jones hade kommit fram så småningom ändå. Den kunde då ha skapat väldiga problem och med facit i hand kunde det, även ur ett konsekvensetiskt perspektiv, varit bättre att hålla sig till sanningen från början. Vidare kan man ifrågasätta om det är riktigt att offra någon – i det här fallet den helt oskyldige Jim Jones – för att minimera lidandet och maximera lyckan för andra. Utilitarister svarar ofta på denna typ av kritik, med hänvisning till vår tids samhälle, med att ifrågasätta om resultatet blir bättre om man bara följer uppställda regler och ignorerar konsekvenserna.

Låt oss titta på ännu ett känt exempel som förenklat kan skrivas så här:
En person (A) är på väg ut ur sin lägenhet där hans kompis (B) gömmer sig för en mördare, då han möter en man (C). A vet direkt att C är mördaren som kompisen gömmer sig för. C frågar därefter A om B är hemma. Ska personen A ljuga för att skydda sin kompis, eller tala sanning för att inte ljuga för mördaren C?
Ur den konsekvensetiska synvinkeln måste A ljuga. Mödaren är ju på väg att döda kompisen och A måste försöka förhindra detta.

Pliktetiker
Det finns andra sätt att betrakta de två ovannämnda etiska dilemmana. I pliktetiken är det inte konsekvenserna som avgör om en handling är etisk. Inte heller är det motiva-tionen bakom handlingen som har betydelse, utan om handlingen passar in bland en given mängd handlingar, t ex de tio budorden.

Den framstående tyske filosofen Immanuel Kant, en av pliktetikens grundare, hävdade att en handling avgörs av handlingens form och principer. Vi är förpliktigade att handla moraliskt, oavsett situation och vad vi gör, menade han. För att kunna handla moral-iskt måste vi följa en morallag som är villkorslös och kategorisk, det vill säga vi har en plikt att handla utifrån den lagen. Kant formulerade ett imperativ som talar om hur vi ska handla och som alltid gäller, det kategoriska imperativet: ”Handla enbart utifrån sådana principer som du skulle vilja se upphöjda till allmän lag.”

Om man resonerar enligt pliktetiken i fallet med sheriffen och Jim Jones, kommer man fram till helt andra slutsatser än vad konsekvensetiken gör. Sheriffen, enligt Kants lära, skulle då ha funderat över vad han skulle vilja se upphöjt till allmän lag. Sheriffen valde som tidigare nämnts mellan alternativen att tiga eller tala sanning. Om han hade valt att tiga skulle han alltså velat se detta upphöjt till allmän lag. Om han däremot hade valt att tala sanning hade han istället velat se sanningen upphöjd till allmän lag. Då dessa två alternativ utkristalliserat sig ter sig det ganska logiskt att välja att tala sanning. Pliktetiken tar alltså ingen som helst hänsyn till konsekvenserna av en handling, utan varje människa ska kunna handla moraliskt enbart med hjälp av det kategoriska imperativet. Inte heller skulle några regler behöva stiftas åt människor, utan varje människa skulle själv kunna inse dessa.

I fallet med mördaren når det kategoriska imperativet sin spets. Enligt detta är A skyldig att tala sanning eftersom han inte skulle vilja se lögnen upphöjd till allmän lag. Mördaren borde således ställa sig frågan om han skulle vilja se sin handling upphöjd till allmän lag. Varje person blir alltså ansvarig för sina egna handlingar.
Nackdelen med detta tankesätt är att olika regler kan komma i konflikt med varandra. I fallet med mördaren skulle personen A även kunna resonera på ett annat sätt:
Skulle jag vilja se det upphöjt till allmän lag att människor inte skyddar sina närmaste vänner ifrån ondska?
A skulle då kunna komma fram till svaret:
Nej, det skulle jag inte vilja.

Kontentan skulle då bli att A väljer att ljuga eftersom A inte vill se det upphöjd till allmän lag att människor inte skyddar sina närmaste vänner ifrån ondska.
Vidare kan man också ifrågasätta om alla människor är kapabla att resonera och handla efter Kants imperativ, speciellt då man blir tvungen att väga olika regler mot varandra. I fallet med mördaren skulle det mycket väl kunna vara så att mördaren faktiskt skulle vilja se sin handling upphöjd till allmän lag, därför att personen han är i färd med att mörda har gjort något som mördaren anser bör straffas med döden.
Kant lösta dessa problem genom att formulera ytterligare ett imperativ: ”Vi bör aldrig behandla en människa, varken oss själva eller andra, blott som medel utan alltid som ett fritt självändamål, som något som har sitt värde i sig själv.” Kant menade också att om vi bara har en fri vilja kommer vi automatiskt alltid att handla gott. Att det blir så, menade han, beror på att den fria viljan är rationell. Det kategoriska imperativet är således till för de som inte har en fri vilja, men som likväl ska kunna välja den goda handlingen framför den dåliga.

En annan form av pliktetik är religiös etik, t ex judisk-kristen etik. Den senare är värd att nämna eftersom den har påverkat den västerländska synen på moral väldigt mycket. Ett exempel är de tio budorden, som har varit till grund för våra tiders lagar. I motsatts till att varje människa själv ska inse vad som är rätt och fel överlåter man detta till någon som är opartisk och står över mänskliga brister och förstånd, nämligen Gud. Trotts att man ansluter sig till detta synsätt kan problem kan uppstå. Många människor kan ha svårt att acceptera gudomliga regler, t ex att det är fel att ljuga.

Historiskt perspektiv

Genom människans historia har det alltid funnits två olika sätt att förhålla sig till en fråga – att tala osanning / undanhålla sanningen eller tala sanning. Som tidigare nämnts kan det vara svårt att definiera vad som är sant och osant respektive rätt och fel. Låt oss koncentrera oss på utvecklingen av vad som har ansetts rätt och fel kring lögnen i västerlandet.

En av människans första samling av levnadsregler och definitivt en av de viktigaste mottog, enligt Bibeln, Moses på toppen av Sinai berg (ca 1200 f. Kr), i nuvarande Israel. Denna samling bestod av tio Guds bud, däribland ”Du skall icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa” (åttonde budet), vilket kan översättas till ”Du ska inte ljuga”. Genom att ge Moses dessa bud ingick Gud ett förbund med människorna om hur de bäst skulle leva – lagens förbund. För den som inte ville bryta förbundet med Gud, men även för de som tvekade på om detta verkligen var det rätta sättet att leva, blev det av stor betydelse att följa tio Guds bud. Vare sig man var övertygad om det ena eller det andra fruktade man nämligen Guds straff, som kunde drabba vilken person som helst som bröt mot buden. Med denna bakgrund kan man inse att männi-skorna inte gärna valde lögnen framför sanningen, i alla fall inte de som accepterade och hade kännedom om tio Guds bud.

Med tiden föll det åttonde budet lite i glömska, då människans uppgift ansågs vara att bygga magnifika samhällen. Vid tiden kring den stora och betydelsefulla filosofen Platon (ca 400 f. Kr.), ansågs det till och med nödvändigt att ljuga. Staten, ansåg Platon, skulle skydda människorna ifrån sådant de inte borde veta och inte skulle förstå. Statstjänstemän blev således tvungna att ljuga. Aristoteles, en av Platons lärjungar, definierade idealsamhället som en mängd av dygder. En dygd var något som var gott och ett mellanting mellan två extremer (mod var t ex mellantinget mellan feghet och övermod). Människans natur var att finna lycka, vilket skulle uppnås med ideal-samhället. Dygderna var således eftersträvansvärda och lögnens plats i samhället ansågs inte lika viktig.

Efter Aristoteles tid förändrades världen mycket och så småningom uppstod det mäktiga romarriket. Under denna epok förvandlades den vanliga människan till en väldigt liten och betydelselös person. Filosofin slutade beskriva världsåskådnings-frågor och kom istället att handla mycket om hur man bäst skulle gestalta sitt liv. De dominerande riktningarna för denna tid blev stoicismen och epikurismen. Den sistnämnda menade att vi skulle undvika lidande och olust och på så vis nå njutning. En dygd var att göra någonting lagom, inte överdrivet men inte heller i underkant. Dygderna var personliga och det var upp till var och en hur man ville leva sitt liv. Lögnen blev på så vis beroende av vad man själv ansåg vara rätt. Rimligtvis borde dock inte detta leda till att man brukade den, men det viktigaste var att man följde sina dygder och fann njutning.

Stoicismen var lite tvärtemot och menade att det var en dygd att betrakta allt med jämnmod. Naturen ansågs god och något som styrdes av oföränderliga lagar. Tron på ödet blev därför stor men allt som följde i dess väg var gott. Man skulle lugnt och villigt acceptera ödet eftersom det inte var något att göra någonting åt. Ödet ledde den villige och släpade med sig den ovillige, menade man. Därför fanns det ingen anledning att ljuga eftersom sanningen ändå skulle hinna ifatt en. Det enda som stod den enskilda människan fritt var att antingen frivilligt bejaka världsförloppet eller motvilligt tvingas av det.

Kring år 500 föll romarriket sönder i ett västromerskt och ett östromerskt rike. Antikens storhetstid var över och en kraftig kulturell tillbakagång infann sig. Även allting annat som handel, näring och städer slogs i spillror. Medeltiden började, men tog inte vid där antiken slutade. Kyrkan kom att bli väldigt dominant under den här tiden, vilket speglade människors sätt att se på lögnen. Förtroendet för kyrkan bland olika människor och i olika tider var dock varierat. Generellt skulle man kunna fastslå att det successivt växte sig större och därmed växte aktningen för att inte bruka lögnen.

Då de nyare tiderna bröt ut (omkr. år 1500) började intresset för vetenskapen och den kunskapen som tappades bort vid antikens fall öka. Man började tro mer och mer på vetenskapen och att den kunde bevisa allt vad som var sant – och för den delen allt som var osant också. Detta resulterade i en väldigt materialistisk syn på värden. Det som kunde mätas, vägas och tas på var det enda som existerade. Således var allt annat lögn och humbug.

Under senare tider har människan dock insett att det är väldigt lite vi kan veta med säkerhet. Vad är det som säger att rätt är rätt och fel är fel och att en lögn är en lögn och inte en sanning? Vi har emellertid upprättat en mängd lagar – och oskrivna lagar – som talar om huruvida någonting är rätt eller inte. Lögnen anses inte fel av alla men de flesta menar att det är moraliskt inkorrekt att ljuga. Trotts detta använder sig många av lögnen lite då och då, ofta som en undanflykt, ibland utan att ens lägga märke till det – fast det har troligtvis människan gjort i alla tider.

Utvärdering

Kant hävdar med sitt kategoriska imperativ att alla människor kan komma till insikt om vad som är rätt och fel och moraliskt och etiskt korrekt. Om detta hade fungerat till fullo hade vi levt i en tämligen harmlös värld – förhoppningsvis i samförstånd. Men varför fungerar inte Kants teorier? Eller gör de egentligen det?

Låt oss blicka tillbaka på fallet med mördaren, där person A står inför valet att skydda sin kompis och ljuga eller tala sanning och låta mördaren ta ansvar för sitt eget handlande. Som tidigare observerats så hamnar två regler i konflikt med varandra, vilket kan betraktas som en relativt vanligt situation då man handlar efter det kategoriska imperativet. Pliktetiker har försökt lösa detta valproblem genom att hävda att människan här måste välja vilken regel som står över den andra. Även Kant kunde tänka sig att acceptera undantag från det kategoriska imperativet, då detta var oundvikligt. Alltså skulle det kunna vara möjligt att ljuga i vissa särskilda situationer då detta blev absolut nödvändigt.

Fast frågan är om man egentligen någonsin behöver ljuga. En person som är helt in-ställd på att aldrig ljuga skulle troligtvis kunna se flertalet bättre valmöjligheter i många situationer där vi ”vanliga” människor funderar på att välja lögnen framför sanningen. Är lögnen inte mången gång en patetisk undanflykt ifrån bristfälligt ansvarstagande för våra dåliga handlingar? I ett samhälle utan dåliga handlingar hade lögnens värde tro-ligen varit mycket mer sidosatt. Vem behöver dölja något som inte finns? Egentligen leder detta resonemanget oss ingen vart eftersom det alltid kommer finnas dåliga handlingar, men det är intressant att ställa sig frågan varför lögnen är så viktig och tycks bita sig fast hos människan, som en lockande frestelse.

Varför är det då fel att ljuga? För att återknyta till Kants resonemang kring lögnen, frågar vi oss åter hur det skulle bli om alla ljög. Eller låt oss förenkla det ytterligare; hur skulle det bli om jag alltid ljög? Ett gammalt ordspråk målar ut det tydligt: ”En lögnare blir inte trodd, även om han talar sanning.” Och det är just detta som kan visas med Kants kategoriska imperativ. Om alla skulle ljuga skulle ingen tillslut kunna lita på någon. En sanning hade inte blivit mer värd än en lögn och skulle inte heller kunnas ta för något annat. Om det här skulle bli förverkligat så kan man undra vilken typ av samhälle vi skulle få. Ett egocentriskt samhälle där varje individ enbart skulle bry sig om sig själv?

Problemet idag tycks vara att det har blivit rättfärdigat att ljuga. Den ”vita” lögnen, har blivit något sorts redskap som vi ”måste” använda oss av eftersom ”alla andra” gör det. Dessa små lögner är egentligen nästan uteslutande onödiga. Vi klarar oss lika bra utan dem, troligtvis även bättre på lång sikt. Ett samhälle utan lögner skulle vara ett samhälle med respekt och tillit, två produkter som idag tycks ha kommit i skymundan för människans jakt på sitt självförverkligande.

Nu är det lätt att måla upp en mörk bild av dagens samhälle och situationen må inte vara så drastisk som beskrivet, men det är viktigt att vi beaktar vad lögnen får för konsekvenser för oss själva och för andra runt omkring oss.

Jag vill slutligen säga att vi alla bör därför undvika lögnen i så stor utsträckning som möjligt, då sanningen är betydligt bättre.

Källförteckning

”Svenska Akademiens ordbok”, 1997

Holm, Pelle, ”Ordspråk och talesätt”, 1979

Eriksson, Leif och Stjärnlöf, Sune, ”Människan meningen moralen”, 1997

Ahlberg, Alf, ”Filosofins historia”, 1961

deGeorge, Richard T, “Business ethics”, 1990

Mina tankar om otrohet

Vad är otrohet?
Det finns många anledningar till varför människor är otrogna. Den vanligaste orsaken till otrohet är inre missnöje med relationen hos den som är otrogen. Något i personens liv eller förhållande är inte ”ok” – otroheten blir starten på ett sökande efter det som saknas.

no-cheating Var går gränsen?

Att vara otrogen mot sin partner har blivit lättare. Idag är det allmänt accepterat att ha vänner av motsatt kön, och vi spenderar mer tid på jobbet än någonsin tidigare. Det är svårt att veta när dina känslor har blivit opassande. Är det fel att känna sig lite pirrig under en enkel kaffe på lunchen tillsammans med en kollega? Är du emotionellt otrogen om ni utbyter små flirtiga e-mail? Frågan är inte helt lätt att svara på. Det beror på alla har olika uppfattning både individuellt och kulturellt. I Frankrike har män och delar av kvinnorna att flirtande inte är otrohet. En man anser visserligen att trohet är viktigt, men säger att otrohet är mer fel om man blir upptäckt. I Japan tycker gifta män att om de köper sex är det inte otrohet, man ser det som en ”lek” snarare än ”sex”. I Ryssland tycker en del män att semesterflirtar inte räknas så länge de börjar och slutar på semesterorten. I USA och England har man en annan syn, där ser man alla sexuella hemligheter som ohälsosamma och ett hot mot äktenskapet.
I de flesta förhållanden förekommer det att vi fantasierar, eller har romantiska eller erotiska tankar om andra och det vore kanske inte rättvist att se oss som otrogna på grund av detta. Men om du är beredd att gå vidare med den personen som du fantiserar om, har du kommit till en punkt där du äventyrar din relation till förmån för dina personliga behov och önskningar.
Jag brukade ha en väldigt svart-vit syn på otrohet, att sexuella svek utgjorde trolöshet och att det var slutet på förhållandet. Men efter tjugo år i terapirummet vet jag att otrohet har många olika aspekter och orsaker. Många gånger ligger sveket i det nära emotionella band vi bygger upp med en annan person än vår partner, medan man negligerar ditt eget förhållande utgör ett svek.
Personligen tycker jag att det viktiga inte är om du flirtat med någon, i hemlighet mött dem, kysst dem eller haft sex helt och hållet. Den viktigaste aspekten är vart det avgörande sveket sker mentalt. Det är stunden som du väljer att fortsätta din strävan efter flirtandet, även då du medvetet inser att det förödande för din relation som jag tycker att du är fel ute.
Detta är ofta varför sex ses som ett vanligt riktmärke för många par, en kyss kan ske spontant. Sex kräver oftast mer tankar och planering.
För mig handlar det om lögnerna och bristen på respekt för förhållandet som oärlighet indikerar, som är otroheten och hotet.
Jag skulle personligen uppleva en nära emotionell kontakt som min partner hade med en annan person som mycket farligare än att helt enkel ta en drink med någon och hoppa i säng med den. Att forma band där ni delar djupa känslor och gå igenom ångesten att undra vilken partner som är rätt är mycket mer hotande för en relation än att ha sex med någon som du knappt känner.
Efter ett tag i relationen ökar också toleransen, under förälskelsen är upplevs kanske varje annan kontakt som en potentiell fara, bara en liten flirt kanske upplevs som otrohet.
Efter att ha varit tillsammans i flera år kan komma på att en drucken flirt eller till och med en klumpig kyss kan förlåtas.
Många gånger hör vi att gränserna vi drar för otrohet är hur osäker den eller andra i förhållande, jag tycker snarare det handlar om hur osäkert förhållandet är.
När vi känner en överdriven attraktion till någon annan än vår partner är det ett tidigt varningstecken på att någonting är fel i relationen.

Detta är vad äktenskapsterapeuter brukar kalla för att ”presentera ett problem” ? det är på det här sättet som ett djupare problem visar sig.

otrohet

Vad händer efter otroheten?
En otrohet är ofta en tydlig signal på att något i förhållandet är fel – men det innebär inte automatiskt att en relation måste avslutas. Många gånger översköljs partnern som utsatts för otroheten av känslor att hela framtiden raseras, men i de flesta fallen slutar det inte i skilsmässa. De flesta relationsterapeuter vet att otroheten många gånger speglar andra problem i relationen: längtan efter vänskap, stöd, förståelse, respekt, uppmärksamhet och omtanke. Saker som bra relationer och äktenskap bör innehålla. Vid skilsmässor och längre relationer som avbryts uppger 80 % av män och kvinnor att de gått skilda vägar för att de vuxit ifrån varandra och förlorat känslan av närhet, eller att de inte kände sig älskade eller uppskattade. Bara 20 – 27 % av paren säger att otrohet delvis gick att skylla på. (Sedan många kvinnor fått bättre ekonomi och lämnat hemmet, är det inte längre bara mannen som står för otroheten.)
Om du är den som har varit otrogen får du acceptera att din partner har stort behov av att få uppmuntran från dig. Du som är sann och äkta visar tydligt att du har förstått att du gjort fel och är samtidigt tydlig med var dina känslor finns idag. Du får räkna med att din partner under lång tid kommer att fråga och dra upp ämnet om och om igen. Men efterhand som tiden flyter på brukar de flesta komma över otroheten.

Den som blir utsatt för otroheten upplever ofta känslor av ilska, sorg, svek och förvirring. återkommande frågor är Varför? Hur kunde det hända? Självrannsakan och långa förhörsliknande diskussioner med partnern om diverse detaljer:

– Hur såg han ut?
– Hur var hon i sängen?
– Vilken ställning använde ni?
– Hur många gånger har ni gjort det?
– Är hon mörk eller ljus?
– Hur gammal är han?
– Hur var hennes kropp?

Precis efter otroheten kan känslorna gå väldigt höga och det känns kanske som om det aldrig kommer bli bra. Men med respekt, hårt arbete och tålamod kan relationen överleva. Om ni känner att ni inte kan reda ut situationen själva, ta hjälp av någon som är van vid att arbeta med par.

otrohet2

Orsaker till otrohet
Det finns många olika orsaker till varför otrohet uppkommer. Exempel på vanliga anledningar:

Missnöjesotrohet
Uppstår när en partner en längre tid upplever missnöje med relationen. Otroheten blir ett medvetet sätt att dra uppmärksamhet till problemet och för att börja göra en förändring.

Otrohet för att ställa allt på sin spets
Här är otrohet ett sätt att lämna förhållandet. I stället för att konfrontera partnern om problemen, väljer man att gå andra vägar. Den som är otrogen kan till och med hoppas på att bli upptäckt.

Spänningsotrohet
Denna otrohet kommer av en annan anledning. Här handlar det inte om att komma ur en relation, utan mer om att få adrenalinet att rusa. Spänningen att pröva något nytt kan för vissa människor vara oemotståndlig. En del personer kan också njuta av själva jakten.

Sexotrohet
Den här formen av otrohet är kopplad till att den ena parten är sexuellt frustrerad och söker sig utanför relationen. Partnern kanske inte alls vill avbryta relationen utan bara få sitt sexuella behov tillfredställt.

Otrohet a` la bävern
Här handlar det om en persons rädsla för att binda sig med en partner. Skräcken att ha alla emotionella ägg i en korg gör att man agerar som bävern, d v s bygger en huvudingång och nio reservutgångar. Strategin är att se till att alltid ha något på gång parallellt.

Risker för otrohet
Det finns fyra situationer då människor är speciellt benägna att bli kära och träffa en annan:

– När du känner dig ensam
– När du är missnöjd emotionellt
– Vid avsaknad av beröring
– Vid avsaknad av sex
– När du är uttråkad, känner att relationen är slentrian

Den största faran för att otrohet skall inträffa eller att relationen får sig en knäck är om någon av parterna råkar träffa någon ny under en period då ovanstående kriterierna är uppfyllda. Om jag befinner mig i en bra relation och träffar någon jag tycker om kommer jag reagera som om ingenting hänt. Å andra sidan kan jag vara kvar i en dålig relation mycket längre än nödvändigt för att jag inte träffar någon, jag vet att min relation är kas men jag är i så dåligt skick att jag inte orkar ta mig ur den.

Kom ihåg att det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, men endast ett ögonblick att bryta ner det

Illustration

Strategier som hjälper dig att undvika otrohet

Var öppen och ärlig med det du känner för att undvika otrohet.
Var nära varandra – bygg och underhåll emotionell och sexuell intimitet i ert förhållande.
Var smart och gör inte snedsteg av självgodhet.
Var vaksam om du själv känner dig dragen till någon annan.

Om du skulle beskriva dig själv som en naturlig flört, minns då att: om du inte önskar att bli bränd, lek inte med elden. När en otrohet uppdagas, kan det ske både gradvis eller som en chock.

Summer in Sweden, I just love it so much

Summer days are long and warm and light in Sweden. In the northern reaches, the sky darkens briefly to twilight, then lightens again. There is something alluring about an evening that knows no darkness. You get the calmness of night without its pathology, and you can see the people you are with. It’s hard to imagine a better time for a party, and for Swedes the Midsummer party is always the best.

sommar

Midsummer celebrations occur on the Friday and the forthcoming weekend closest to June 24, the ”official” Midsummer’s Day. As this weekend approaches, thousands and thousands of Swedes head for the country, where they arrive at an open field. There, they raise a ”Midsummer pole,” or a maypole, which is decorated with leaves and flowers, flags and fetishes. They dance and sing around the pole, play traditional games, consume enormous amounts of food and drink, and let the evening take them away.

midsummer

The late evening often ends with a swim in the sea or a sunwarmed lake, since the water temperature is often agreeable and Sweden is surrounded by water both inland and along the coasts.

In the cities, the parties take place in parks or communal spaces, and long tables are laid out for food and beverages.

swedish blond girl

Another summer tradition is the crayfish party. Like its name implies, the guests of honor at this party are the crayfish which are devoured by the dozens. This tradition began in the late 19th century, when heavy exportation threatened Sweden’s crayfish populations. A ban on harvesting was instituted, and it ran until August – when the locals celebrated its end by throwing crayfish feasts. Later, a disease annihilated virtually all of Sweden’s rare crayfish, and today Sweden is the largest crayfish importer in the world (although the Swedish crayfish is still the most sought after because of its taste).

IMG_3664edit_600

In Gotland, early August means Medieval celebrations, and in Stockholm it means outdoor living i.e. cafés, outdoor dining, excursions to the Archipelago and picnics in one of the many parks. Stockholm’s water is among the purest found within a world city, and it is completely safe to swim and fish in.

mv-625-2

Kärlek, lögner och svek

Så som rubriken berättar har detta även nu drabbat mig. (min version)

Förra hösten träffar jag en till synes en mycket trevlig tjej från USA på en fest hos gemensamma bekanta och jag inledde en konversation relativt snabbt när jag fick syn på henne eftersom jag tyckte att hon hade en fantastiskt fin klänning. Skickade ett IM och berömde klänningen och hon svarade snabbt och tackade för komplimangen. Eftersom hon var på festen tillsammans med en kille så var jag respektfull emot hennes manliga sällskap och berättade för henne att jag gärna hade dansat med henne ifall hon varit ensam. Hon svarar mig att hon gärna dansar med mig eftersom hon bara var en god vän med killen som hon hade följt med som sällskap på festen. Vi börjar dansa och pratade väldigt länge och mycket saker och snabbt insåg jag att detta var en tjej som jag ville träffa mer och prata mera med. Så under hösten umgås vi flitigt och inleder en relation, egentligen inget konstigt alls. Hon var en person som sa ”dom rätta sakerna” hon var helt fantastiskt på alla sätt och jag som liksom aldrig vart inne på att skaffa mig en partner i SL blev så fallet. Vi blir parners i oktober men då hennes mormor i RL går bort förstår jag att hon behöver tiden att vara ifrån SL. Dagar blir till veckor som sedan blir till någon månad då hon kommer tillbaka i SL igen. Väntan efter henne kändes oändlig och jag försöker sysselsätta mig med att möblera om i huset, gå på fester, umgås med flertalet vänner. När vi äntligen ses känns det väldigt bra och jag hoppas att allt ska bli som innan och så kändes det då. Där efter försvinner hon helt plötsligt igen flera veckor och jag tänker genast vad som har hänt henne. I början på december så är bortrest i RL på kryssning i Europa och när jag kommer tillbaka någon vecka efter ser jag att jag fått ett IM från henne. Där skriver hon att hon ber om ursäkt för att hon inte kunnat vara inloggad pga. att det varit mycket med RL och samtidigt lovar att efter den 9 jan kommer allt bli som innan osv. Jag blir givetvis glad och längtar och väntar igen. Så infaller då dagen den 9 jan och ingen ”E” dyker upp…jag väntar dagar och veckor igen och mina vänner i Secondlife är väldigt kluvna och kan inte riktigt ge mig bra råd. Frågan blir, har hon råkat ut för en allvarlig olycka? Har hon dött? Känslan av att hon inete svarar på e-mails osv blir känslan mer olustig och jag känner till en början att jag inte har kraften att avbryta vårt partnerskap Så ungefär någon dag innan alla hjärtans dag tar jag slutgiltiga beslutet att avbryta partnerskapet. Jag har varit snäll och trogen mot ”E” som en liten hundvalp som inte förstått bättre.

”E” dyker upp helt plötsligt på min vänlista i början på denna vecka och jag ryser och blir väldigt berörd, HON LEVER var det första jag tänkte och en extrem lättnad. Jag skickar direkt ett meddelande till henne och hon svarar hej och förlåt men datorn hade gått sönder och hon hade tänkt på mig mycket och blivit ledsen då hon insåg att jag hade brutit partnerskapet. Jag frågar henne varför hon inte snabbt bara kunnat låna en dator på skolan eller gått till ett internetcafé svarar hon att universitetets datorer kan man inte låna för privat bruk och hon hade inga pengar att gå till ett internetcafé, visste inte helt om jag kunde tro på detta och det kände hon säkert också att det var helt enkelt lite långsökt. Hon undrade om jag var arg på henne och jag svarar att det är jag givetvis inte jag är mest glad att hon faktiskt lever och jag berättar för henne att jag trodde att hon omkommit i en olycka eftersom hon bara försvunnit så lång tid igen helt plötsligt. Jag bad henne också att få smälta alltsammans med att hon kommit tillbaka till SL och att jag var i stor chock så jag bad om att vi kunde ses dagen efter och fortsätta mitt samtal. Hon säger då till mig att hon fortfarande har känslor och att hon vet att det kan bli en tuff uppförsbacke för att komma tillbaka i relationen som vi tidigare henne. Nästa kväll ser jag henne igen online och av en impuls kollade jag hennes profil och noterar på hennes ”picks” att bilden på mig är BORTA samt att hon lagt till några nya grupper där några av dom var enligt mitt tycke lite ”skumma” när jag lite skämtsamt skriver till henne att hoppsan bilden och texten på mig på hennes picks var borta samt lite nya spännande grupper som gått med i. Jag hinner knappt vänta en halv minut då hon blir aggressiv och visar upp en helt ny sida av henne som jag aldrig sett under all tid tillsammans. Hon svarar att bilden på mig hade hon av misstag råkat tagit bort och att hon tyckte att jag var ”creapy” som stalkade hennes profil. Jag blev helt paff över hennes beteende och skrev tillbaka till henne att jag verkligen inte kände igen hennes sätt att skriva och bete sig. Det hela slutar med att hon skriver att hon faktiskt inte vill ha en ny relation och vill vara singel, helt tvärtom mot dagen innan. Jag vet att i SL kan saker gå väldigt snabbt men kan hon redan ha hittat en ny när hon kanske kände att jag hoppade i hennes famn vid första stund som hon kom tillbaka i SL? Kände hon kanske skuldkänslor över att du hittat intresse i någon annan och högg på en lämplig anledning att hitta ett tillfälle att göra ett snabbt avslut? Nu är frågorna fler en svar jag kommer att få och för er information har hon blockat bort mig från vänlistan som jag uppfattar som väldigt fegt och kallt gjort av henne. Så jag kan konstatera att saker och ting i SL’s underbara värld är inte alltid fantastiskt och trevligt. Jag känner ikväll några dagar senare att jag känner mig så otroligt dum, dumpad och blåst av en tjej som jag trodde var så mycket bättre en jag trodde och kände innan. Jag brukar oftast inte ha fel om människor men denna gången gick jag på en rejäl mina. Jag tror på karma och förr eller senare kommer ”E” få det straff hon förtjänar…

Karma